Idag fick jag ta emot pris för ”årets freestylehund 2013” och ”årets heelworkhund 2013” på vår bästa klubb Skarpnäck hundungdom ❤ Att ligga i resultat toppen på klubben med min stabej värmer verkligen i hjärtat, som vi har kämpat!
Inte nog med detta så hade vi idag årsmöte på klubben med agility och rallylydnadsträning. Många medlemmar deltog, och haninge hundhall blev fylld av ungdomar. Jag blev så rörd över att med så fina ord få äran att ta över som ordförande i vår fantastiska klubb ❤ Att ta efter som ordförande efter Janna som varit aktiv i 15år på vår klubb, och många år som ordförande. Ska jag leva upp till allt de? Jag är ändå sjukt taggad, och känner mig redo i år, fick förfrågan förra året med men nu jävlar!
En sjukt härlig dag har jag haft idag. Andra dagen jag är uppe på benen från sängliggande med körtelfeber och får mötas av alla dessa människor, det var kul. Pratat med massor med medlemmar, och man blir så glad av att se folk engagera sig! För bara 2 år sedan satt jag där och var en av dom, och nu står jag som ordförande. En sån jävla kärlek till denna klubb!
2014 ska bli det bästa året. Första året som ordförande, få instruera freestyle på kellys kennelträff, bli godkänd agilityinstruktör, hålla min första agilitykurs, valpplaner för mig och pojkvän, tävla massor med freestyle, fylla 18 osv osv. Planer smids hela tiden.
I 5 år har jag bloggat. Sen jag var 12år har jag suttit och skrivit om mitt liv på internet, och herregud vad det har fått mig att utvecklas. Mitt vokabulär och svenska har utvecklats, men även jag som person. Under de osäkra tonåren har jag skrivit ut om känslor, tankar, tävlingar, upp & nedgångar. Vissa tider har det varit väldigt mycket ned och då har jag blivit peppad av så många personer där ute, med så stora hjärtan. Jag har fått skriva av mig när jag mått dåligt, vissa inlägg har varit privata och kan endast ses av mig då de var för privata, men även det har hjälpt. Att bara få ut sina tankar. Men nu, känner jag att jag inte behöver det längre. Första gången på 5 år då jag inte behöver ha en dator framför mig för att öppna upp mitt hjärta. Det har snarare blivit tvärtom, då läsarsiffrorna har höjts enormt och privatlivet har jag velat hålla mer för mig själv. Jag har skrivit väldigt lite om saker som har hänt som har varit personliga, bara kortfattat. Idag kan jag med handen på hjärtat säga att jag är lycklig och mår bra. Har aldrig mått såhär bra. Livet är inte en dans varje dag, det finns tillfällen då jag ligger och tokbölar i mitt rum, men då behöver jag ändå inte bloggen för att få ut allt, utan ett samtal bort eller bredvid mig har jag ett stort gäng som jag älskar, som stöttar mig i alla lägen. För tillfället räcker det.
Jag har helt enkelt bestämt mig för att ta en paus från allt bloggande. Jag kommer komma tillbaka, det vet jag, och jag ska försöka för min egen skull att inte komma tillbaka allt för snart. Men min flik med utbildningar kommer fortsätta uppdateras och så även Kellys flik med tävlingar. Även tävlingsresultat kan komma upp ibland, och nästa tävling är i februari, så allt för länge blir jag inte ”borta”. För mina allra trognaste läsare kan ni istället börja följa mig på instagram – emelpe. Där finns personligt och hundlivet blandat, och alla är välkomna med en följarförfrågan, blir bara glad då.
Ett stort jävla tack för idag, för utmärkelserna, för förtroendet som ordförande, för att ni följer min blogg, för att ni peppar mig med fina kommentarer. Till alla mina trogna läsare ❤
